Morgonen

Följande text är inskickad av Ulf, och det är början på en roman

Morgonen

Tobias vaknade den morgonen, och tyckte att livet var meningslöst. Det var som om solen satt en bock i fönstret, och hångrinade åt honom när han öppnade ögonen. Han såg ut över den etta han bott i de senaste tio åren, och mindes hur det var när han flyttat dit. Då fanns inte dagiset på andra sidan gården; det gick att se ända ut till Kronobergsparken, och om mornarna älskande par ligga i gräset, och lyssna på fåglarna om somrarna.
Nu var där endast en ansamling skrikande barn, och ovanför dem några bostadsrätter med balkonger som vette mot gården. Där kunde medelålders män titta ut med solglasögon, och från sina ”välavlönade höjder” se ner på honom. Som satt de på en strand och åsåg lokalbefolkningens fattigdom efter att de nyligen kommit från banken med feta kontoutdrag.
Det var den nya innerstaden, tänkte han.
Hela Stockholm hade förfelats på bara de senaste åren, och han reste sig och gick ut i köket för att göra kaffe. Han öppnade fönstret och såg på bokhyllorna när han gick förbi dem. Så var han framme vid kylskåpet, och hade svalt hyllmetrar av poesi med ögonen när han tog fram bröd och smör och satte på vatten.
Hur länge hade han inte druckit nezkaffe, tänkte han, och såg på balkongen Mallorcamannen – som han kallade honom – med solglasögon iaktta sig igen medan vattnet började koka. Så hällde han upp det i en kopp, tillsatte mjölk, socker och kaffet och rörde om.
Därefter hämtade han dn i hallen, och åt en enkel smörgås med ost och slog upp kulturdelen där debatten om det tråkiga 80-talets litteratur återavhandlades. Det var respekten för genikulten som mer skapade underdånighet än kreativitet. Den framkallades mycket av Stig Larsson, en kille från Norrland som skrivit några språkexperimentella diktsamlingar, och blivit hyllad av etablerade kritiker, vars akademiska meriter ingen vågade ifrågasätta.
Han bläddrade vidare, och förstod aldrig varför någon inte kunnat skriva en ordentlig historia istället för att hålla på med det språklir som gick i nyliberalismens fotspår.
Då ringde telefonen, det var Rolf från Nyköping han känt sedan länge när de gick i gymnasiet då folk döpt honom till Anskar därför att han alltid ville frälsa folk med sina antroposofiska läror. Människan hade oanade möjligheter till frihet, ansåg han. Men stundom hade folk kallat honom för Anden i flaskan istället. Mycket för att han drack en del och för att han andades djupt och bröstade sig på rasterna, talandes med djup stämma om Dostojevskij och Raskolnikovs irrvandringar. Särskilt brukade han fördjupa sig i mardrömmen som studenten hade om den arma hästen folk slog sönder och samman på gatan innan han begick det bestialiska mordet på de båda procenterskorna. Kanske därför folk döpt honom till Anskar egentligen eftersom Dostojevskij var ortodox kristen. Därefter hade han börjat hålla föredrag om honom och skrev till och med ett specialarbete om honom i tredje ring innan han flyttade till Lund för att fortsätta med sina litteraturstudier.
Nu hade han för länge sedan kommit till Stockholm, utbildat sig till antroposoflärare i Järna och jobbade sedan några år på Ellen Key-skolan i Spånga.
Han frågade hur han mådde och eftersom det var en lördag hade han antagligen sovit ruset av sig efter Fredagskvällens vin och ölintag.
Inget vidare, svarade Tobias. Jag har fortfarande ångest över att jag bott här för länge, och inte lyckats göra något vettigt med mitt liv.

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Bra, men några meningar känns lite mystiska:

Då fanns inte dagiset på andra sidan gården; det gick att se ända ut till Kronobergsparken, och om mornarna älskande par ligga i gräset, och lyssna på fåglarna om somrarna.

Jag förmodar att du menar ”om morgnarna kunde man se älskande”

Hur länge hade han inte druckit nezkaffe, tänkte han, och såg på balkongen Mallorcamannen – som han kallade honom – med solglasögon iaktta sig igen medan vattnet började koka.

”med solglasögon iaktta sig” ska väl betyda att mannen med solglasögon iakttar huvudpersonen? I så fall får du jobba om meningen.

Det finns lite fler exempel av samma typ, men detta är egentligen inget bekymmer i de fall man skickar in sin berättelse till ett bokförlag – de tittar på helheten, story, generell språkkänsla, osv. Har berättelsen en mycket god potential sätter förlaget in resurser för att skapa en klanderfri text.

Om man däremot tänker sig att skicka in sin berättelse till en novelltävling eller liknande, ja då kommer ingen redaktör till undsättning.

Vill du jobba på dessa saker rekommenderar jag min sida Att skriva en novell, där du hittar finputsningstips som sista punkt.

Berättarrösten

Berättarrösten utgår helt och hållet från huvudpersonen, det är egentligen huvudpersonen som berättar. Man får en känsla av att detta är en person som inte riktigt trivs med samhället runt sig. Och som inte tycks gilla barn så särskilt mycket:

Nu var där endast en ansamling skrikande barn

En lite ”pratig” och reflekterande stil, som i det stora hela gör ett tämligen sympatiskt intryck på mig. Men givetvis ett minus gällande angreppet på en av mina favoritpoeter Stig Larsson. Han är alldeles för duktig för att avfärdas med

 en kille från Norrland som skrivit några språkexperimentella diktsamlingar

:-)

Berättarperspektivet

Du använder dig av tredje person, men du följer huvudpersonen så nära att man nästan kan tala om första person. Det ger en bra närvaro.

Grad av gestaltning

Det finns inte så mycket känslor eller händelser att gestalta i texten du skickat, men du använder dig ändå av en rätt behaglig form av gestaltning när du låter huvudpersonen traska runt i sin lägenhet, hälla upp kaffe osv.

Miljöbeskrivning

Du använder inte så mycket miljöbeskrivningar, men här och var dyker dom upp:

ovanför dem några bostadsrätter med balkonger som vette mot gården

Och mer än så behövs faktiskt inte för att skapa en förankring i verkligheten.
Miljöbeskrivningar kan vara långa utläggningar eller korta antydningar. Hur man använder dem beror på stil, smak och sammanhang.

Inramning (tid och plats)

Tydlig placering i Nutid och Stockholm. Beroende på vad det är för historia man berättar kan inramningens betydelse variera, men i ”traditionella” berättelser är det oftast en fördel att ha en uttrycklig inramning, eftersom det avlastar läsarens hjärna.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Huvudpersonen visar upp flera sorters tankar och känslor. Han beskrivs inte utifrån enligt ett värdesystem såsom ”vacker”, ”ful”, ”framgångsrik” eller ”misslyckad”, utan personligt, vilket ger en känsla av djup. Höjer dock en varningsflagga för att huvudpersonen i sig är en schablon – något av en ensamvarg, en smula vrång mot sin samtid, inte särskilt nöjd med sin tillvaro – och så vidare. Och schabloner står i motsatsförhållande till djup.

Tempo

Man får väl säga att tempot är ganska lugnt i din text – och det är ok. Men se till att du har variation i din roman, att tempot växlar i samverkan med olika spänningsnivårer.

Trovärdighet

Trovärdigheten är ganska hög – du skildrar en person som är en smula avslagen. Men jag är inte riktigt övertygad om huruvida personen är en person och inte en schablon, som sagt. Du måste bevisa för läsaren att din huvudperson är av kött och blod! Till det krävs en viss kraft, och ett visst mod.

Livfullhet

Din förmåga att gestalta på ett stillsamt sätt, och vissa intressanta formuleringar

Där kunde medelålders män titta ut med solglasögon, och från sina ”välavlönade höjder” se ner på honom.

skapar helt klart en livfullhet i din text.

Dramatisk känsla

Jag upplever ingen som helst dramatik i din text. Nu är ju detta början på en roman, så det finns gott om plats för dramatik i din resterande text – men tänk på att det är en klar bonus att starta sin berättelse mitt i ett dramatiskt skede.
Du kanske undrar varför? Jo, svaret är mycket enkelt. Det handlar om att fånga läsarens intresse! Och din läsare styrs av enkla mekanismer som till exempel nyfikenhet och äventyrslust.

Spänning

Nej, detta är inte spännande. Det behöver inte heller vara spännande överallt i en roman, så oroa dig inte.
Å andra sidan… om du fångar läsarens intresse från början, så har du en så mycket större chans att få din roman publicerad en vacker dag. Jag tycker att du ska fundera över detta. Är detta verkligen den optimala öppningen för din roman?

Första meningen

Tobias vaknade den morgonen, och tyckte att livet var meningslöst.

En melankolisk start. Håll kvar känslan, men jobba på formen, ty i nuvarande form känns den första meningen trivial. Gör något spännande av den!

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Som satt de på en strand och åsåg lokalbefolkningens fattigdom efter att de nyligen kommit från banken med feta kontoutdrag.

Helhetsintryck

Min känsla är att denna text trevar en smula, den är inte riktigt säker på sig själv, tar inte kommandot ordentligt. Samtidigt innehåller texten ett slags löfte, här finns spännande reflektioner och intressanta funderingar.

Sammanfattande kommentarer

Som jag har förstått det funderar du över om detta håller för att få utgivet av ett bokförlag.
Håller det eller ej? Svårt att säga. Det bästa sättet är att testa – på den här sidan har jag samlat en massa bokförlag, och dessutom lite info om vad man bör tänka på innan man skickar in.

Du har ju helt klart en skrivartalang, och det känns som om du vill berätta något för någon… fortsätt skriva!