Staffan har en fråga om berättelsens Inramning
Jag skriver en roman som bygger på självupplevda händelser, men jag vill inte förlägga handlingen till det stället jag växte upp på. Jag har tänkt på Upplandsväsby. Tror du att det skulle fungera? Hur tänker människor som kommer därifrån om händelser beskrivs från någons uppväxt som egentligen inte har hänt där? Det känns mycket märkligt att göra så, vad tror du?
Skrivakuten svarar
Det låter som om du står i begrepp att skriva en så kallad nyckelroman? Typiskt för nyckelromanen är ju att man använder verkliga händelser som underlag för sin historia, men byter ut namnen på de inblandade aktörerna.
Nu är det inte aktörerna du tar upp i din fråga, utan platsen.
Som jag ser det har du tre alternativ:
- Använd den riktiga platsen. Detta vill du inte, så då stryker vi den.
- Använd en helt annan plats. Här är du osäker på hur invånarna på denna plats ska uppleva att deras ort blandas in i en historia som inte har med platsen att göra. En befogad tveksamhet, livet är ju sällan okomplicerat, och många hänsyn måste tas.
- Använd en påhittad plats. Du kan döpa den till Sydköping eller vad som helst som låter som en stad. Du slipper då alla hänsyn till invånarna – eftersom Sydköping inte har några riktiga invånare!
Ja, det handlar om tycke och smak, detta. Personligen skulle jag välja alternativ 3, men jag skulle heller inte vara rädd för alternativ 2, eftersom jag utgår från att de flesta av Upplands Väsbys invånare har annat att tänka på än min roman. Kanske de till och med skulle känna sig smickrade över att deras stad används som inramning för en bra historia?
Hoppas att ovanstående kan vara dig till någon hjälp :-)
Senaste kommentarerna