Brigitte undrar hur hennes levnadshistoria ska kunna fånga läsarna

Jag har i ganska många år funderat på både att skriva min levnadshistoria / eller en roman. Min uppväxt och mitt liv har varit ganska ovanligt, lite turbulent och samtidigt spännande, och konstigt. Min dotter älskar att höra mej berätta om min uppväxt och om olika händelser i mitt liv fram till nu!

Jag har alltid haft brevvänner och har skrivit mycket – det har varit lite som terapi för mej – och det har fått mej att må bra! Jag har lätt att se humor i ”svarta saker” och kan vara både rolig och samtidigt lite ”vis”. Dessvärre märker jag att jag tappat mycket av mitt ordförråd de senaste åren, då jag inte haft många brevvänner kvar – och jag har varit sjuk och ”utbränd” i mitt yrke som undersköterska.

Alla levnadsöden som jag mött i mitt yrke har berört mej djupt och jag tycker att allt som har med människor och relationer att göra är väldigt gripande och spännande!

Först ville jag skriva en roman om mitt liv (och se samband och livsöden i min släkthistoria) – men jag tror inte att jag har den förmågan / orken längre! Men en levnadshistoria till mina barn (framtida barnbarn) skulle jag vilja skriva!

Jag har läst dina tips om hur man lägger upp en handling / roman. Kan jag använda dem här?! Vissa perioder i mitt liv är lite luddiga och jag vet ju inte allt. Naturligtvis vill jag ta reda på mera.

Hur undviker man att historien blir ”präktig” eller ”långtråkig” med en massa upprabblande?!


Skrivakuten svarar

Just nu läser jag självbiografin Mitt liv av C.G. Jung. Som av en händelse. Eller som ett resultat av synkronicitet skulle kanske Jung själv ha tänkt.

Låt mig citera ur förordet:

Man är ett psykiskt förlopp, som man i bästa fall blott delvis behärskar. Följaktligen har man intet slutgiltigt omdöme om sig själv eller sitt liv. Annars skulle man ju veta allt om det, men det kan man på sin höjd blott inbilla sig.
I grund och botten vet man aldrig hur allt har gått till. Ett livs historia börjar nånstans, på någon punkt man råkar erinra sig, och redan då var det mycket komplicerat. Vad det blir av livet vet man inte.
Därför har livet ingen början, och dess mål kan blott ungefärligen antydas.

Jag har nästan läst ut boken, den är helt fantastiskt intressant. Han berättar om sin barndom, sina föräldrar, mötena med Sigmund Freud, sina resor till Afrika och Asien… Men han rabblar aldrig.

Han väljer ut händelser som betytt särskilt mycket för honom, och så beskriver han vad som hände i honom själv under dessa händelser. Det blir en berättelse om en själs resa i en andlig och fysisk värld.

Jag rekommenderar varmt boken till dig och alla andra – som ren läsning, eller som en introduktion till Jungs tankar, eller som inspiration till en självbiografisk berättelse.

För att försöka bli mer konkret; välj ut fem händelser i ditt liv som du anser har varit särskilt viktiga för dig. Det som är viktigt för dig blir också viktigt för dina barn och så småningom barnbarn.

Skriv ned några rader om var och en av händelserna till att börja med. Låt det gå en tid så tankar och känslor hinner ifatt varandra. Mycket av skrivandet sker i det omedvetna.

Sätt dig sen och hugg in på det av ämnena du för stunden är mest sugen att skriva om. Vid sidan om dig har du en anteckningsbok där du kan skriva ned fler saker du vill skriva om! För när du väl börjar kommer fler minnen som på beställning.

Fortsätt på detta sätt, ju längre in du kommer i berättelsen om ditt liv, ju mer kommer berättelsen själv att hjälpa dig.

Och din berättelse kommer att bli spännande, gripande och intressant – en glädje för dina närmaste att få ta del av!

Tagged with:
 

3 kommentarer till Hur gör jag mitt livs historia intressant?

  1. Brigitte skriver:

    Hej Christian!

    Tack för dina fina tips! ”Mitt liv” av C G Jung ska jag låna på biblioteket, så kan jag få lite inspiration! Det verkar vara ett bra sätt att skriva på och du har rätt i att man kommer säkert på mer och mer om man får fundera. Det undermedvetna jobbar säkert på då…!
    I 20-årsåldern läste jag drömtydarböcker, även Jungs – och antecknade mina drömmar på morgonen. Jag mindes mer och mer (och drömde tokigare och tokigare) :-) – det var intressant!

    Ha en bra dag och – tack för att Du tog Dej tid! Nu ska jag samla mod och kraft att starta min berättelse!

  2. Brigitte skriver:

    Korrigering: Sigmund Freuds drömtydning menar jag. Strunt samma! Mvh Brigitte

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågespalten
När funkar det att skriva i första person? Citattecken eller talstreck? Hur kommer man igång? Kolla in Frågespalten!
Skicka in frågor
Har du också frågor om skrivande? Skicka dem till Skrivakuten!
Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.