Det tycker jag absolut. Det är en spännande idé [...]]]> Annika undrar om man kan blanda verklig och påhittad miljö

Om man förlägger handlingen till en verklig miljö men lägger till en institution, fängelse eller annan byggnad som inte är verklig i utkanten av staden. Kan man göra det utan att det blir konstigt?

Skrivakuten svarar

Det tycker jag absolut. Det är en spännande idé att blanda det verkliga med det verklighetslika, och du kan vara säker på att författare hela tiden använder en verklig del av världen (t ex Malmö), och diktar upp diverse gatnamn, kaféer, butiker, byggnader.

Förmodligen tänkte du peta in människor som inte finns på riktigt i miljön, varför inte samtidigt ”modifiera” även miljön?

Om du bara beskriver din värld trovärdigt kommer ingen tycka att det känns konstigt!

Grundregeln lyder: [...]]]> Elin har en fråga om hur man ska börja sin berättelse

Hej, är det viktigt att man ska veta vad som står på spel i en berättelse direkt?
Jag har mycket jag vill ha med i början innan det händer. Man får lära känna de personer som är med osv.

Skrivakuten svarar

Grundregeln lyder: In medias res!
Det är latin och betyder att man omedelbart kastas in i ett dramatiskt skede av berättelsen. Djupare kännedom om inramning och aktörer väntar man med.

Orsaken till denna rekommendation är att det funkar. De flesta gillar att sugas in i boken på en gång.

Givetvis är det så att det är du som bestämmer hur du vill ha det i din alldeles egna berättelse, och ingen läsare är ju den andra lik – många tycker säkert om att historien öppnar upp sig på ett lugnare sätt. Och alla författare är också olika varann, man måste trivas i sitt skrivande.

Mitt tips är dock att du testar ‘in medias res‘, och låter dina läsare lära känna personerna mer och mer allteftersom berättelsen söker sig vidare.
Se det som en bra övning om inte annat – kanske det passar dig bättre än du tror? :-)

Tobias vaknade den morgonen, och tyckte att livet var meningslöst. Det var som om solen satt en bock i fönstret, och hångrinade åt honom när han öppnade ögonen. Han såg ut över den etta han bott i de senaste tio [...]]]> Följande text är inskickad av Ulf, och det är början på en roman

Morgonen

Tobias vaknade den morgonen, och tyckte att livet var meningslöst. Det var som om solen satt en bock i fönstret, och hångrinade åt honom när han öppnade ögonen. Han såg ut över den etta han bott i de senaste tio åren, och mindes hur det var när han flyttat dit. Då fanns inte dagiset på andra sidan gården; det gick att se ända ut till Kronobergsparken, och om mornarna älskande par ligga i gräset, och lyssna på fåglarna om somrarna.
Nu var där endast en ansamling skrikande barn, och ovanför dem några bostadsrätter med balkonger som vette mot gården. Där kunde medelålders män titta ut med solglasögon, och från sina ”välavlönade höjder” se ner på honom. Som satt de på en strand och åsåg lokalbefolkningens fattigdom efter att de nyligen kommit från banken med feta kontoutdrag.
Det var den nya innerstaden, tänkte han.
Hela Stockholm hade förfelats på bara de senaste åren, och han reste sig och gick ut i köket för att göra kaffe. Han öppnade fönstret och såg på bokhyllorna när han gick förbi dem. Så var han framme vid kylskåpet, och hade svalt hyllmetrar av poesi med ögonen när han tog fram bröd och smör och satte på vatten.
Hur länge hade han inte druckit nezkaffe, tänkte han, och såg på balkongen Mallorcamannen – som han kallade honom – med solglasögon iaktta sig igen medan vattnet började koka. Så hällde han upp det i en kopp, tillsatte mjölk, socker och kaffet och rörde om.
Därefter hämtade han dn i hallen, och åt en enkel smörgås med ost och slog upp kulturdelen där debatten om det tråkiga 80-talets litteratur återavhandlades. Det var respekten för genikulten som mer skapade underdånighet än kreativitet. Den framkallades mycket av Stig Larsson, en kille från Norrland som skrivit några språkexperimentella diktsamlingar, och blivit hyllad av etablerade kritiker, vars akademiska meriter ingen vågade ifrågasätta.
Han bläddrade vidare, och förstod aldrig varför någon inte kunnat skriva en ordentlig historia istället för att hålla på med det språklir som gick i nyliberalismens fotspår.
Då ringde telefonen, det var Rolf från Nyköping han känt sedan länge när de gick i gymnasiet då folk döpt honom till Anskar därför att han alltid ville frälsa folk med sina antroposofiska läror. Människan hade oanade möjligheter till frihet, ansåg han. Men stundom hade folk kallat honom för Anden i flaskan istället. Mycket för att han drack en del och för att han andades djupt och bröstade sig på rasterna, talandes med djup stämma om Dostojevskij och Raskolnikovs irrvandringar. Särskilt brukade han fördjupa sig i mardrömmen som studenten hade om den arma hästen folk slog sönder och samman på gatan innan han begick det bestialiska mordet på de båda procenterskorna. Kanske därför folk döpt honom till Anskar egentligen eftersom Dostojevskij var ortodox kristen. Därefter hade han börjat hålla föredrag om honom och skrev till och med ett specialarbete om honom i tredje ring innan han flyttade till Lund för att fortsätta med sina litteraturstudier.
Nu hade han för länge sedan kommit till Stockholm, utbildat sig till antroposoflärare i Järna och jobbade sedan några år på Ellen Key-skolan i Spånga.
Han frågade hur han mådde och eftersom det var en lördag hade han antagligen sovit ruset av sig efter Fredagskvällens vin och ölintag.
Inget vidare, svarade Tobias. Jag har fortfarande ångest över att jag bott här för länge, och inte lyckats göra något vettigt med mitt liv.

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Bra, men några meningar känns lite mystiska:

Då fanns inte dagiset på andra sidan gården; det gick att se ända ut till Kronobergsparken, och om mornarna älskande par ligga i gräset, och lyssna på fåglarna om somrarna.

Jag förmodar att du menar ”om morgnarna kunde man se älskande”

Hur länge hade han inte druckit nezkaffe, tänkte han, och såg på balkongen Mallorcamannen – som han kallade honom – med solglasögon iaktta sig igen medan vattnet började koka.

”med solglasögon iaktta sig” ska väl betyda att mannen med solglasögon iakttar huvudpersonen? I så fall får du jobba om meningen.

Det finns lite fler exempel av samma typ, men detta är egentligen inget bekymmer i de fall man skickar in sin berättelse till ett bokförlag – de tittar på helheten, story, generell språkkänsla, osv. Har berättelsen en mycket god potential sätter förlaget in resurser för att skapa en klanderfri text.

Om man däremot tänker sig att skicka in sin berättelse till en novelltävling eller liknande, ja då kommer ingen redaktör till undsättning.

Vill du jobba på dessa saker rekommenderar jag min sida Att skriva en novell, där du hittar finputsningstips som sista punkt.

Berättarrösten

Berättarrösten utgår helt och hållet från huvudpersonen, det är egentligen huvudpersonen som berättar. Man får en känsla av att detta är en person som inte riktigt trivs med samhället runt sig. Och som inte tycks gilla barn så särskilt mycket:

Nu var där endast en ansamling skrikande barn

En lite ”pratig” och reflekterande stil, som i det stora hela gör ett tämligen sympatiskt intryck på mig. Men givetvis ett minus gällande angreppet på en av mina favoritpoeter Stig Larsson. Han är alldeles för duktig för att avfärdas med

 en kille från Norrland som skrivit några språkexperimentella diktsamlingar

:-)

Berättarperspektivet

Du använder dig av tredje person, men du följer huvudpersonen så nära att man nästan kan tala om första person. Det ger en bra närvaro.

Grad av gestaltning

Det finns inte så mycket känslor eller händelser att gestalta i texten du skickat, men du använder dig ändå av en rätt behaglig form av gestaltning när du låter huvudpersonen traska runt i sin lägenhet, hälla upp kaffe osv.

Miljöbeskrivning

Du använder inte så mycket miljöbeskrivningar, men här och var dyker dom upp:

ovanför dem några bostadsrätter med balkonger som vette mot gården

Och mer än så behövs faktiskt inte för att skapa en förankring i verkligheten.
Miljöbeskrivningar kan vara långa utläggningar eller korta antydningar. Hur man använder dem beror på stil, smak och sammanhang.

Inramning (tid och plats)

Tydlig placering i Nutid och Stockholm. Beroende på vad det är för historia man berättar kan inramningens betydelse variera, men i ”traditionella” berättelser är det oftast en fördel att ha en uttrycklig inramning, eftersom det avlastar läsarens hjärna.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Huvudpersonen visar upp flera sorters tankar och känslor. Han beskrivs inte utifrån enligt ett värdesystem såsom ”vacker”, ”ful”, ”framgångsrik” eller ”misslyckad”, utan personligt, vilket ger en känsla av djup. Höjer dock en varningsflagga för att huvudpersonen i sig är en schablon – något av en ensamvarg, en smula vrång mot sin samtid, inte särskilt nöjd med sin tillvaro – och så vidare. Och schabloner står i motsatsförhållande till djup.

Tempo

Man får väl säga att tempot är ganska lugnt i din text – och det är ok. Men se till att du har variation i din roman, att tempot växlar i samverkan med olika spänningsnivårer.

Trovärdighet

Trovärdigheten är ganska hög – du skildrar en person som är en smula avslagen. Men jag är inte riktigt övertygad om huruvida personen är en person och inte en schablon, som sagt. Du måste bevisa för läsaren att din huvudperson är av kött och blod! Till det krävs en viss kraft, och ett visst mod.

Livfullhet

Din förmåga att gestalta på ett stillsamt sätt, och vissa intressanta formuleringar

Där kunde medelålders män titta ut med solglasögon, och från sina ”välavlönade höjder” se ner på honom.

skapar helt klart en livfullhet i din text.

Dramatisk känsla

Jag upplever ingen som helst dramatik i din text. Nu är ju detta början på en roman, så det finns gott om plats för dramatik i din resterande text – men tänk på att det är en klar bonus att starta sin berättelse mitt i ett dramatiskt skede.
Du kanske undrar varför? Jo, svaret är mycket enkelt. Det handlar om att fånga läsarens intresse! Och din läsare styrs av enkla mekanismer som till exempel nyfikenhet och äventyrslust.

Spänning

Nej, detta är inte spännande. Det behöver inte heller vara spännande överallt i en roman, så oroa dig inte.
Å andra sidan… om du fångar läsarens intresse från början, så har du en så mycket större chans att få din roman publicerad en vacker dag. Jag tycker att du ska fundera över detta. Är detta verkligen den optimala öppningen för din roman?

Första meningen

Tobias vaknade den morgonen, och tyckte att livet var meningslöst.

En melankolisk start. Håll kvar känslan, men jobba på formen, ty i nuvarande form känns den första meningen trivial. Gör något spännande av den!

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Som satt de på en strand och åsåg lokalbefolkningens fattigdom efter att de nyligen kommit från banken med feta kontoutdrag.

Helhetsintryck

Min känsla är att denna text trevar en smula, den är inte riktigt säker på sig själv, tar inte kommandot ordentligt. Samtidigt innehåller texten ett slags löfte, här finns spännande reflektioner och intressanta funderingar.

Sammanfattande kommentarer

Som jag har förstått det funderar du över om detta håller för att få utgivet av ett bokförlag.
Håller det eller ej? Svårt att säga. Det bästa sättet är att testa – på den här sidan har jag samlat en massa bokförlag, och dessutom lite info om vad man bör tänka på innan man skickar in.

Du har ju helt klart en skrivartalang, och det känns som om du vill berätta något för någon… fortsätt skriva!

Att läsa det jag en gång skrivit känns som att samtala med en vän som berättar för mig att vi känt varandra hela våra liv, men som jag själv inte har det minsta minne av. Som att se på [...]]]> Följande text är inskickad av Klara, och det är början på en längre novell

Dagboken

Att läsa det jag en gång skrivit känns som att samtala med en vän som berättar för mig att vi känt varandra hela våra liv, men som jag själv inte har det minsta minne av. Som att se på en tavla som är betitlad ”Karin Linnarson” men som föreställer något helt annat. Så känns det när jag bläddrar igenom den slitna dagboken som ligger framför mig på bordet. Den allra första dagboken, för märkligt nog har jag fortsatt skriva efter det som hände. Trots att jag tappade allt som var jag, alla de vanor och rutiner jag lärt och övat i 18 år, så lyckades jag hålla fast vid dagboksskrivandet. Och jag som aldrig skrivit mer än i skolan tidigare.
Om jag låtsas att det handlar om någon annan, någon som inte är jag, så kan jag läsa flera sidor i taget och nästan låta själva historien få ett grepp om mig. Men jag lyckas inte lura mig själv särskilt länge och det känns som att upptäcka att man andas vatten istället för luft varje gång jag återigen påminns om att det faktiskt är jag. Det handlar om mig, är skrivet av mig. Min handstil, mina ord. Jag måste då stänga boken och nästan hålla mig i bordskanten. Jag stirrar skräckslaget på det lilla mörka häftet, det här kan inte vara. Jag förstår att den personen som finns inne i boken och den personen som sitter vid köksbordet inte kan finnas samtidigt, de har samma namn och det är inte mycket nog att dela. Jag springer ut på gården och plockar med mig ett paket tändstickor på vägen ut. Tänder dem och ser lågorna äta upp sidorna och slutgiltigt förstöra dagboken och det som däri bor. Elden värmer mina fingrar. Men inom mig är det plötsligt kallt, jag kastar det brinnande papperna på marken och stampar ned elden. En klump av aska. Vad ska jag med det till?

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Utmärkt!

Berättarrösten

Berättarrösten är uppjagad och en smula febrig. Rösten förmedlar ett stort fokus kring något som tycks vara mycket viktigt, och sånt fångar läsaren.

Berättarperspektivet

Du använder dig av första person, och det är ett bra grepp när man vill öka närvaron. Dagboksformen är ett av flera sätt att rama in detta perspektiv, och det används i till exempel mästerverket American Psycho av Bret Easton Ellis.

Grad av gestaltning

Du använder dig av såväl indirekt som direkt gestaltning. Med indirekt gestaltning menar jag jämförelser

…känns som att samtala med en vän…

Till skillnad från direkt gestaltning (i detta fall gestaltas en hisnande känsla)

Jag måste då stänga boken och nästan hålla mig i bordskanten.

Gestaltningen blandas på ett balanserat sätt med rena beskrivningar

Trots att jag tappade allt som var jag, alla de vanor och rutiner jag lärt och övat i 18 år, så lyckades jag hålla fast vid dagboksskrivandet.

Miljöbeskrivning

Miljöbeskrivning existerar inte. Och det kan vara helt okay, beroende på vad man skildrar.
Men man ska komma ihåg att en väl avvägd miljöbeskrivning kan öka läsarens förankring i berättelsen.

Inramning (tid och plats)

Inramningen är mindre viktig i texten, här utspelas snarast ett inre drama.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Huvudpersonen visar upp flera sorters tankar och känslor. Hon beskrivs inte utifrån enligt ett värdesystem såsom ”vacker”, ”ful”, ”framgångsrik” eller ”misslyckad”, utan personligt och nära, vilket ger en känsla av djup.

Tempo

Rytmen beror av händelsers olika spänningsnivåer, och variationen händelserna emellan. Tempot är lagom anpassat till berättelsen, i så motto att det vare sig känns forcerat eller avslaget.

Trovärdighet

Trovärdigheten är hög – du skildrar en person i ett inre stresstillstånd, och såna tillstånd har drabbat de flesta av oss.

Livfullhet

Målande formuleringar som

det känns som att upptäcka att man andas vatten istället för luft

är exempel på sånt som skapar livfullhet i en text – och genom ett antal såna formuleringar skapar du en bra livfullhet.

Dramatisk känsla

Man kan knappast påstå att det du skildrar är särskilt dramatiskt på ytan, men därunder lurar en slags oro som ändå skapar dramatik – det komplexa förhållandet till dagboken!

Spänning

Hela inledningen känns som en stor fråga – varför räds hon personen i dagboken? Och spänningen finns där som ett brev på posten.

Första meningen

Att läsa det jag en gång skrivit känns som att samtala med en vän som berättar för mig att vi känt varandra hela våra liv, men som jag själv inte har det minsta minne av.

Hmm… jag tycker att den är lite abstrakt och svårgenomtränglig, och därigenom inte särskilt inbjudande. Jag tror att du bör finna något enklare. Behåll innehållet och djupet, men justera formen.

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Jag förstår att den personen som finns inne i boken och den personen som sitter vid köksbordet inte kan finnas samtidigt, de har samma namn och det är inte mycket nog att dela.

Helhetsintryck

Helhetsintrycket är bra, och man vill gärna läsa vidare i denna dagboksnovell. Men det finns små detaljer som drar ned helheten:

Jag springer ut på gården och plockar med mig ett paket tändstickor på vägen ut.

Två ut i samma mening, undvik sånt – längst ned på min sida Att skriva en novell hittar du lite finputsningstips.

Sammanfattande kommentarer

Du har en tydlig talang för att skriva, du behärskar flera grundläggande tekniker för att fånga läsaren, och det känns även som att du har något att berätta – fortsätt på din inslagna linje, och glöm inte att jobba på detaljerna när du fått till helheter du är nöjd med!

Natten är mörk. Flickan kan inte sova. Monstren under sängen morrar dovt, hon kan höra hur de längtar efter att få sätta sina tänder i en liten flickas arm.
Nere på bottenvåningen sitter mamma och tittar på [...]]]> Följande text är inskickad av Agnès, och det är början på en längre berättelse

Fallen ängel

Natten är mörk. Flickan kan inte sova. Monstren under sängen morrar dovt, hon kan höra hur de längtar efter att få sätta sina tänder i en liten flickas arm.
Nere på bottenvåningen sitter mamma och tittar på tv. Hon skulle kunna ropa på mamma, men det vågar hon inte, för om hon ropar får ju även monstren under sängen reda på att hon finns här. Innan mamma ens hinner ta sig fram till trappan kommer monstren ha slukat hela flickan i en enda tugga. När mamma sedan kommer in i hennes rum kommer bara lite blod på täcket finnas kvar.
Flickan kniper ihop ögonen så hårt hon kan och drar täcket ända upp till hakan. Hon försöker att inte tänka på monsterna, utan tänka på något fint och roligt istället. Hon tänker på Byggare Bob, på den pratande grävskopan och cementblandaren. De är roliga tycker hon, särskilt den där cementblandaren. Byggare Bob, undrar om han brukar vara rädd för monster…
Så hör hon plötsligt ett underligt ljud. Det låter inte som någonting hon hört förut, och det kommer någonstans utifrån, utanför hennes fönster. Nästan som viskande röster, det låter som någon sjunger en underlig sång tyst för sig själv.
Hjärtat dunkar hårt i flickans bröst. Nu kommer de, häxorna! De kommer för att ta henne, stoppa henne i en säck och sedan göra soppa av henne. Alla vet ju att häxor äter små flickor.
Så blir det plötsligt mycket ljusare. Flickan öppnar förvånat ögonen, och ser att hela rummet badar i ett gyllene ljussken. Lättat andas hon ut. Alla vet ju att häxor inte lyser av guld.
Men vad kan det vara som låter sådär? Ljuset kommer från någonting utanför fönstret. Rullgardinen är inte neddragen, flickan tycker om när stjärnorna lyser in i rummet om nätterna. Hon spanar ut, försöker få syn på vad det kan vara.
Så ser hon det vackraste hon sett i hela sitt liv. En varelse är där ute, en varelse som långsamt skrider fram genom luften. Varelsen är klädd i en långärmad klänning som glänser i grön, blå, gul och silver. Hennes långa guldhår faller i mjuka lockar över axlarna, ramar in de stora, svarta, fjäderbeklädda vingarna som sitter på hennes rygg.
Flickan sätter sig upp i sängen, gnuggar sig i ögonen och bara stirrar. Ängel, det ville hon bli när hon var liten. Nu var hon ju stor, och stora barn tror inte på änglar. Det säger de på dagis.
Men flickan kan inte förneka att detta är en ängel. En otroligt vacker ängel, som tycks gå på ljuset hennes gloria sprider i natten.
Så vänder ängeln plötsligt på huvudet. I en sekund ser de varandra i ögonen, flickan i sängen och ängeln i luften. I flickans ögonen återspeglas ängelns ljus när hon lyckligt ser på den vackra varelsen hon en dag vill bli som. Hon sträcker ut armarna mot ängeln, men i ängelns ansikte skymtas inget annat än rädsla. Skräckslaget sätter hon handen för munnen, och så försvinner hon i tomma intet. Ljuset dröjer sig kvar i några sekunder efteråt, men tonar långsamt bort.
Flickan lägger sig tyst ned i sängen igen. Hon är säker på att det inte var en fantasi. Långsamt sluter hon ögonlocken och suckar. Monsterna ägnar hon inte en tanke.
Natten är mörk. Flickan sover nu i sin säng. Utanför fönstret kikar en ängel försiktigt in.

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Utmärkt!

Berättarrösten

Berättarrösten ligger mycket nära flickans egna tankar och känslor. Bra!

Berättarperspektivet

Du använder dig av tredje person, vilket är det vanligaste berättarperspektivet. Genom att din Berättarröst är engagerad förlorar du inte i närvaro.

Grad av gestaltning

Mycket bra gestaltning, här till exempel:

Flickan kniper ihop ögonen så hårt hon kan och drar täcket ända upp till hakan.

Istället för att säga ”Hon var rädd” låter du henne visa hur rädd hon är.

Miljöbeskrivning

Sparsmakad miljöbeskrivning, vilket passar texten bra. De få antydningarna ger en klar bild av var flickan befinner sig.

Inramning (tid och plats)

Inramningen är mindre viktig i texten, här utspelas snarast ett inre drama.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Flickan, som ju är huvudpersonen, visar upp flera sorters känslor som förankras i henne själv och omgivningen. Hon skildras inte schablonartat, utan personligt och nära, vilket ger en känsla av djup.

Tempo

Rytmen beror av händelsers olika spänningsnivåer, och variationen händelserna emellan. Tempot är lagom anpassat till berättelsen, i så motto att det vare sig känns forcerat eller avslaget.

Trovärdighet

Trovärdigheten är hög – såna här upplevelser har de flesta barn, i större eller mindre grad. Det magiska blandas med verklighet när vi är små. Och för vissa fortsätter det hela livet, dessutom.

Livfullhet

Det är en stor variation mellan det riktigt otäcka och det riktigt vackra, vilket ger en fin livfullhet.

Dramatisk känsla

Du har en god dramatisk känsla! T ex detta är dramatiskt:

Innan mamma ens hinner ta sig fram till trappan kommer monstren ha slukat hela flickan i en enda tugga. När mamma sedan kommer in i hennes rum kommer bara lite blod på täcket finnas kvar.

Spänning

Frågetecken väcks – vem är egentligen ängeln, och varför blir hon rädd? Spänningen stiger snabbt, och läsaren fångas.

Första meningen

Natten är mörk.

Nja, det var kanske inte den mest inbjudande första meningen jag läst – där har du lite att jobba på!

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Nästan som viskande röster, det låter som någon sjunger en underlig sång tyst för sig själv.

Helhetsintryck

Helhetstrycket är mycket bra! Lovande!

Sammanfattande kommentarer

Det märks att du är van att skriva, du använder dig på ett bra sätt av en hel massa olika tekniker som jag nämner ovan. Om detta är berättelsen med stort B för dig, det vet jag inte – men jag vet i alla fall att du måste fortsätta skriva!