Fallen ängel

Följande text är inskickad av Agnès, och det är början på en längre berättelse

Fallen ängel

Natten är mörk. Flickan kan inte sova. Monstren under sängen morrar dovt, hon kan höra hur de längtar efter att få sätta sina tänder i en liten flickas arm.
Nere på bottenvåningen sitter mamma och tittar på tv. Hon skulle kunna ropa på mamma, men det vågar hon inte, för om hon ropar får ju även monstren under sängen reda på att hon finns här. Innan mamma ens hinner ta sig fram till trappan kommer monstren ha slukat hela flickan i en enda tugga. När mamma sedan kommer in i hennes rum kommer bara lite blod på täcket finnas kvar.
Flickan kniper ihop ögonen så hårt hon kan och drar täcket ända upp till hakan. Hon försöker att inte tänka på monsterna, utan tänka på något fint och roligt istället. Hon tänker på Byggare Bob, på den pratande grävskopan och cementblandaren. De är roliga tycker hon, särskilt den där cementblandaren. Byggare Bob, undrar om han brukar vara rädd för monster…
Så hör hon plötsligt ett underligt ljud. Det låter inte som någonting hon hört förut, och det kommer någonstans utifrån, utanför hennes fönster. Nästan som viskande röster, det låter som någon sjunger en underlig sång tyst för sig själv.
Hjärtat dunkar hårt i flickans bröst. Nu kommer de, häxorna! De kommer för att ta henne, stoppa henne i en säck och sedan göra soppa av henne. Alla vet ju att häxor äter små flickor.
Så blir det plötsligt mycket ljusare. Flickan öppnar förvånat ögonen, och ser att hela rummet badar i ett gyllene ljussken. Lättat andas hon ut. Alla vet ju att häxor inte lyser av guld.
Men vad kan det vara som låter sådär? Ljuset kommer från någonting utanför fönstret. Rullgardinen är inte neddragen, flickan tycker om när stjärnorna lyser in i rummet om nätterna. Hon spanar ut, försöker få syn på vad det kan vara.
Så ser hon det vackraste hon sett i hela sitt liv. En varelse är där ute, en varelse som långsamt skrider fram genom luften. Varelsen är klädd i en långärmad klänning som glänser i grön, blå, gul och silver. Hennes långa guldhår faller i mjuka lockar över axlarna, ramar in de stora, svarta, fjäderbeklädda vingarna som sitter på hennes rygg.
Flickan sätter sig upp i sängen, gnuggar sig i ögonen och bara stirrar. Ängel, det ville hon bli när hon var liten. Nu var hon ju stor, och stora barn tror inte på änglar. Det säger de på dagis.
Men flickan kan inte förneka att detta är en ängel. En otroligt vacker ängel, som tycks gå på ljuset hennes gloria sprider i natten.
Så vänder ängeln plötsligt på huvudet. I en sekund ser de varandra i ögonen, flickan i sängen och ängeln i luften. I flickans ögonen återspeglas ängelns ljus när hon lyckligt ser på den vackra varelsen hon en dag vill bli som. Hon sträcker ut armarna mot ängeln, men i ängelns ansikte skymtas inget annat än rädsla. Skräckslaget sätter hon handen för munnen, och så försvinner hon i tomma intet. Ljuset dröjer sig kvar i några sekunder efteråt, men tonar långsamt bort.
Flickan lägger sig tyst ned i sängen igen. Hon är säker på att det inte var en fantasi. Långsamt sluter hon ögonlocken och suckar. Monsterna ägnar hon inte en tanke.
Natten är mörk. Flickan sover nu i sin säng. Utanför fönstret kikar en ängel försiktigt in.

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Utmärkt!

Berättarrösten

Berättarrösten ligger mycket nära flickans egna tankar och känslor. Bra!

Berättarperspektivet

Du använder dig av tredje person, vilket är det vanligaste berättarperspektivet. Genom att din Berättarröst är engagerad förlorar du inte i närvaro.

Grad av gestaltning

Mycket bra gestaltning, här till exempel:

Flickan kniper ihop ögonen så hårt hon kan och drar täcket ända upp till hakan.

Istället för att säga ”Hon var rädd” låter du henne visa hur rädd hon är.

Miljöbeskrivning

Sparsmakad miljöbeskrivning, vilket passar texten bra. De få antydningarna ger en klar bild av var flickan befinner sig.

Inramning (tid och plats)

Inramningen är mindre viktig i texten, här utspelas snarast ett inre drama.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Flickan, som ju är huvudpersonen, visar upp flera sorters känslor som förankras i henne själv och omgivningen. Hon skildras inte schablonartat, utan personligt och nära, vilket ger en känsla av djup.

Tempo

Rytmen beror av händelsers olika spänningsnivåer, och variationen händelserna emellan. Tempot är lagom anpassat till berättelsen, i så motto att det vare sig känns forcerat eller avslaget.

Trovärdighet

Trovärdigheten är hög – såna här upplevelser har de flesta barn, i större eller mindre grad. Det magiska blandas med verklighet när vi är små. Och för vissa fortsätter det hela livet, dessutom.

Livfullhet

Det är en stor variation mellan det riktigt otäcka och det riktigt vackra, vilket ger en fin livfullhet.

Dramatisk känsla

Du har en god dramatisk känsla! T ex detta är dramatiskt:

Innan mamma ens hinner ta sig fram till trappan kommer monstren ha slukat hela flickan i en enda tugga. När mamma sedan kommer in i hennes rum kommer bara lite blod på täcket finnas kvar.

Spänning

Frågetecken väcks – vem är egentligen ängeln, och varför blir hon rädd? Spänningen stiger snabbt, och läsaren fångas.

Första meningen

Natten är mörk.

Nja, det var kanske inte den mest inbjudande första meningen jag läst – där har du lite att jobba på!

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Nästan som viskande röster, det låter som någon sjunger en underlig sång tyst för sig själv.

Helhetsintryck

Helhetstrycket är mycket bra! Lovande!

Sammanfattande kommentarer

Det märks att du är van att skriva, du använder dig på ett bra sätt av en hel massa olika tekniker som jag nämner ovan. Om detta är berättelsen med stort B för dig, det vet jag inte – men jag vet i alla fall att du måste fortsätta skriva!