Dagboken

Följande text är inskickad av Klara, och det är början på en längre novell

Dagboken

Att läsa det jag en gång skrivit känns som att samtala med en vän som berättar för mig att vi känt varandra hela våra liv, men som jag själv inte har det minsta minne av. Som att se på en tavla som är betitlad ”Karin Linnarson” men som föreställer något helt annat. Så känns det när jag bläddrar igenom den slitna dagboken som ligger framför mig på bordet. Den allra första dagboken, för märkligt nog har jag fortsatt skriva efter det som hände. Trots att jag tappade allt som var jag, alla de vanor och rutiner jag lärt och övat i 18 år, så lyckades jag hålla fast vid dagboksskrivandet. Och jag som aldrig skrivit mer än i skolan tidigare.
Om jag låtsas att det handlar om någon annan, någon som inte är jag, så kan jag läsa flera sidor i taget och nästan låta själva historien få ett grepp om mig. Men jag lyckas inte lura mig själv särskilt länge och det känns som att upptäcka att man andas vatten istället för luft varje gång jag återigen påminns om att det faktiskt är jag. Det handlar om mig, är skrivet av mig. Min handstil, mina ord. Jag måste då stänga boken och nästan hålla mig i bordskanten. Jag stirrar skräckslaget på det lilla mörka häftet, det här kan inte vara. Jag förstår att den personen som finns inne i boken och den personen som sitter vid köksbordet inte kan finnas samtidigt, de har samma namn och det är inte mycket nog att dela. Jag springer ut på gården och plockar med mig ett paket tändstickor på vägen ut. Tänder dem och ser lågorna äta upp sidorna och slutgiltigt förstöra dagboken och det som däri bor. Elden värmer mina fingrar. Men inom mig är det plötsligt kallt, jag kastar det brinnande papperna på marken och stampar ned elden. En klump av aska. Vad ska jag med det till?

Skrivakutens textanalys

Stavning

Utmärkt!

Grammatik

Utmärkt!

Berättarrösten

Berättarrösten är uppjagad och en smula febrig. Rösten förmedlar ett stort fokus kring något som tycks vara mycket viktigt, och sånt fångar läsaren.

Berättarperspektivet

Du använder dig av första person, och det är ett bra grepp när man vill öka närvaron. Dagboksformen är ett av flera sätt att rama in detta perspektiv, och det används i till exempel mästerverket American Psycho av Bret Easton Ellis.

Grad av gestaltning

Du använder dig av såväl indirekt som direkt gestaltning. Med indirekt gestaltning menar jag jämförelser

…känns som att samtala med en vän…

Till skillnad från direkt gestaltning (i detta fall gestaltas en hisnande känsla)

Jag måste då stänga boken och nästan hålla mig i bordskanten.

Gestaltningen blandas på ett balanserat sätt med rena beskrivningar

Trots att jag tappade allt som var jag, alla de vanor och rutiner jag lärt och övat i 18 år, så lyckades jag hålla fast vid dagboksskrivandet.

Miljöbeskrivning

Miljöbeskrivning existerar inte. Och det kan vara helt okay, beroende på vad man skildrar.
Men man ska komma ihåg att en väl avvägd miljöbeskrivning kan öka läsarens förankring i berättelsen.

Inramning (tid och plats)

Inramningen är mindre viktig i texten, här utspelas snarast ett inre drama.

Intrig

Förutsättningar finns för en bra intrig, men det är svårt att säga så mycket mer än så eftersom texten är så föredömligt kort :-)

Aktörernas djup

Huvudpersonen visar upp flera sorters tankar och känslor. Hon beskrivs inte utifrån enligt ett värdesystem såsom ”vacker”, ”ful”, ”framgångsrik” eller ”misslyckad”, utan personligt och nära, vilket ger en känsla av djup.

Tempo

Rytmen beror av händelsers olika spänningsnivåer, och variationen händelserna emellan. Tempot är lagom anpassat till berättelsen, i så motto att det vare sig känns forcerat eller avslaget.

Trovärdighet

Trovärdigheten är hög – du skildrar en person i ett inre stresstillstånd, och såna tillstånd har drabbat de flesta av oss.

Livfullhet

Målande formuleringar som

det känns som att upptäcka att man andas vatten istället för luft

är exempel på sånt som skapar livfullhet i en text – och genom ett antal såna formuleringar skapar du en bra livfullhet.

Dramatisk känsla

Man kan knappast påstå att det du skildrar är särskilt dramatiskt på ytan, men därunder lurar en slags oro som ändå skapar dramatik – det komplexa förhållandet till dagboken!

Spänning

Hela inledningen känns som en stor fråga – varför räds hon personen i dagboken? Och spänningen finns där som ett brev på posten.

Första meningen

Att läsa det jag en gång skrivit känns som att samtala med en vän som berättar för mig att vi känt varandra hela våra liv, men som jag själv inte har det minsta minne av.

Hmm… jag tycker att den är lite abstrakt och svårgenomtränglig, och därigenom inte särskilt inbjudande. Jag tror att du bör finna något enklare. Behåll innehållet och djupet, men justera formen.

Rekommenderad läsning: Den första meningen | Författartips

Bästa meningen

Jag förstår att den personen som finns inne i boken och den personen som sitter vid köksbordet inte kan finnas samtidigt, de har samma namn och det är inte mycket nog att dela.

Helhetsintryck

Helhetsintrycket är bra, och man vill gärna läsa vidare i denna dagboksnovell. Men det finns små detaljer som drar ned helheten:

Jag springer ut på gården och plockar med mig ett paket tändstickor på vägen ut.

Två ut i samma mening, undvik sånt – längst ned på min sida Att skriva en novell hittar du lite finputsningstips.

Sammanfattande kommentarer

Du har en tydlig talang för att skriva, du behärskar flera grundläggande tekniker för att fånga läsaren, och det känns även som att du har något att berätta – fortsätt på din inslagna linje, och glöm inte att jobba på detaljerna när du fått till helheter du är nöjd med!